Omplanering.

Nu har vi äntligen sett våran lägenhet och jag måste säga att det inte riktigt var som vi hade trott…För att börja med det positiva så var det fina vita väggar överallt, stora fina fönster i vardagsrummet, ljust och fint, fin toalett, tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin och en liten klädkammare samt att balkongen var (trots att den låg en våning längre ner än vi hade fattat) stor och fin och hade bättre utsikt än jag hade trott! 🙂 Det negativa är att själva lägenheten var mycket mindre än den bilden vi hade i huvudet, och jag undrar verkligen var exakt de 85 kvadratmetrarna var någonstans. De stora fönstrena gör det också mer svårmöblerat, man vill ju liksom ha fritt framför dem så man kan njuta av utsikten men det i sin tur gör att det inte finns så många valmöjligheter för var man ska ha soffan…och soffan är just också det enda som får plats i ”vardagsrumshörnan”…hmmm….och hmm….Det största problemet just nu är var vi ska ha akvariet :-(. Men det ordnar sig väl…Ser ändå fram emot att få bo där och inreda med egna grejer och inte med det halvstöket som den nuvarande hyresgästen hade. Mysigt också att få fixa eltons rum och så, det blir nog bra tillslut! 🙂 Och mälaren såg jag fan åt minst 4 olika håll och inte bara den lilla remsan som jag hade väntat mig ;-P.

Och så en liten historia om hysteriska föräldrar och en försvunnen snuttefilt. När vi kom hem med bussen för ett par timmar sen, så cyklade k till affären och jag lade lilla e. Välling, borsta tänderna, napp och ner i sängen, och där brukar han få sin snuttefilt som han glatt borrar in sig i och lägger sig tillrätta med, bara det att den här gången hittade jag inte den där jäkla filten. Letade överallt och ringde k, men han visste inte heller vart den var. Gav lilla e en annan filt och väntade på att k skulle komma hem. Han hade cyklat och kollat på vägen från bussen om den kanske hade ramlat ur vagnen när vi gick hem, men tyvärr hittade han ingen. Vi kände oss väldigt upprörda och ledsna för lilla e:s skull, så när nästa buss kom så gick k dit för att prata med busschauffören. Jag satt spänt och väntade, men k kom hem med tråkiga nyheter. Det var samma busschaufför och buss, men tyvärr låg den inte kvar där heller. Vi kom fram till att det måste ha varit den andra mamman som hade sin barnvagn bredvid oss i bussen som hade snott den av oss och tyckte att det är helt sjukt att folk kan göra så mot en liten bebis, men någonstans kände jag ändå att nää, jag måste fan gå ut och leta själv. Sagt och gjort, jag tog på mig jackan och gick ut, hann dock inte många steg innan jag såg något välbekant tigerrandigt hänga på en parkeringsskylt….ååååh vilket glädjerus, kan inte ens förklara. Helt otroligt kändes det i alla fall!! Så nu har lilla e fått tillbaka sin älskade snutte och jag och k kan pusta ut….vilka jäkla föräldrar vi är ändå!!! 😀